det ligger i luften.

mucho tankar för tillfället. bra och dåliga, i en enda stor kompott..
dom små glada tankarna, dom har jag i princip under kontroll. jag tror jag vet vad jag vill.
och det känns helt okej. faktiskt. och du gör mej glad. det är bra.
men med andra saker tränger paniken sej på hela tiden. 8 veckor är en lång tid.
jag vill bara att det ska vara som vanligt.
jag hade så mycket att se fram emot. 2008 skulle bli mitt år! många mål att uppnå.
bland annat körkortet som skulle klaras av i mars. den månaden är här på lördag. ångest. mhm. 
även om alla runt omkring förstår att jag inte kan göra vissa saker, att det är praktiskt taget omöjligt,
så känns det förbannat jobbigt. som att jag sviker. att jag inte står för vad jag har sagt. att jag gett upp.
och visst, en bruten arm är inte hela världen. verkligen inte. men för mej är det en stor grej!
det kan jag inte ljuga om.
för varje dag som går så sjunker mitt humör lite till. jag vill inte nå botten, fast snart är det inte långt
ifrån jag slår i där nere..
och tyck att jag klagar, gör det, men jag är arg. jag är arg hela tiden. och det är inget roligt. inte alls.

snart ska jag i alla fall in till norpan en sväng. förhoppningsvis hinns det med lite shopping.
muntra upp mej själv en aning. tröstshoppa. en specialitet jag har. 


time to go,
pussheej.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0