och som ni kanske minns så var det här dagen då jag skulle märkas för livet. jepp.
tog ledigt från jobbet, drog in till norpan, hade kirrat sällskap, var förväntansfull och så bara stopp.
och där blev det visst inget mer. tatuerarens flickvän skulle precis till att föda, så jag fick vänligt
nog bara boka en ny tid och återkomma en annan gång. träligt as hell. mhm.
meen jajaa, det inget att göra åt och nästa vecka så gäller det.

förövrigt är mitt humör kasst för tillfället. jag förstår inte vad det är med mej egentligen.
efter att ha haft en superbra helg med så sjukt mycket roligheter och saker som borde få mitt humör
att stiga i toppen, så är det istället tvärtom. jag sjunker sakta men säkert mot botten. varför!?
och när jag dessutom längtar så otroooligt mycket(!!) till den stundande helgen då jag äntligenäntligen
ska få återse min bästa vän, så borde jag väl praktiskt taget sväva på moln!? men inte.
hoppas innerligt att alla sura miner har flygit sin kos tills imorgon. jag vill vara glad.