fördriver tiden med att lyssna på låtar som får mej att minnas livet för några år sedan. känslosvall. minst sagt.
skulle offra min högerarm för att få tillbaka några av dom ögonblicken. få uppleva dom igen. om och om igen.
samtidigt känns det bra att ha lämnat mycket av det där bakom mej. att det är en tid som är förbi.
sen finns det det saker som är precis som det var då. även om jag förändrats är jag nog densamma.
i mitt inre har nog tiden stått stilla till stor del. där finns samma röra kvar. samma osäkerhet. samma rädsla.
mycket inne på rädsla nu. men det känns som om det är vad som speglar mej just nu. fruktan.
jag hatar att jag är så beroende, men samtidigt är det ju det jag mår allra bäst av.
en massa svammel, jag vet, förlåt. men ibland behöver det bara få komma ut.