jag är en grubblare. utan tvekan. jag tänker för mycket, så är det bara.
meen, ibland undrar jag om jag inte gör det svårare för mej själv i vissa situationer.
just nu befinner jag  mej i ett läge där jag faktiskt inte mår alls bra. så är det. vissa saker är för privata
för blorren för min del, men låt oss säga att läget är jävligt träligt och jag önskar att det vore lättare att
gå vidare, okej!?
i alla fall, istället för att jobba på själva 'acceptera'-delen och att försöka få mej själv att må bra, så sitter
jag här med en bild framför mej och plågar mej själv tills jag faller neråt den lilla bit som jag under dagen
lyckats klättra mej upp för..
visst, har man blivit sviken och mår man piss, så tar det tid att återhämta sej. det tar tid att förlåta.
det tar tid att just acceptera hur läget ser ut. meen, hur kommer det sej att man hela tiden ska göra
det så mycket svårare för sej själv!? det är frågan det.