nothing makes sense.

bara torsdag. känns som om den här veckan har gått så sjukt sakta. mhm.
och jag som verkligen längtar till helgen. har inget planerat (mer än halvdagsjobb på lördag) men det
är det som faktiskt känns så himla skönt. behöver nog ta igen mej lite. jepp.

förövrigt så fick jag häromdagen på jobbet en komplimang som jag blev väldigt överraskad över.
en sån där person som man varit bekant med hela livet, men som man aldrig riktigt sagt mer än 'hej' till,
slängde helt oväntat ur sej en komplimang om mitt utseende.
meen, hur kommer det sej att så fort någon säger något positivt om en så blir man så förvånad att man
knappt ens kan säga 'tack'!? konstigt.

it's a cruel thing you'll never know all the ways i tried.
it's a hard thing faking a smile when i feel like i'm falling apart inside.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0