23.56

så fort jag kommer att tänka på det så får jag ont i magen. en klump i halsen. paniken tränger sej på.
jag har redan varit med om det en gång, och det räcker. mer än väl.
det är galet det här. att man kan vara så rädd för ensamheten egentligen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0