min helg hos mina fina i göteborg slutade inte riktigt som det var tänkt. inte alls faktiskt. naej, inte ens i
göteborg slutade den. istället körde jag på söndagen dom 10 milen till varberg i ren panik. magsjukan
hade tagit över min kropp och jag ville inte stanna kvar hos nathalie och kompani och smitta ner dom,
allra minst lilltjejen.
det blev en mardrömsresa, det kan jag lova er. inget jag ens önskat min värsta fiende.
väl i varberg gjorde lillebror allt för att underlätta för mej och igår kväll (efter att jag upplevt ett av dom 
värsta dygnen i mitt liv ärligt talat!) så agerade han superhjälte och skjutsade hem mej. lite drygt 40 mil. 
finns inte tack nog i världen för att jag ska kunna visa min uppskattning tillräckligt skulle man väl kunna säga..

nu mår jag bättre, men är sjuuukt svag och matt i hela kroppen.
fy fan för magsjuka, det kan man minst sagt säga!